hej hej!! i dag kan inte jag slappna av. jag är så sjuk jävla trött men kan inte slappna av. försökt hela dagen lägga tankarna på annat håll läsa en bok. men tyvärr går inte tankarna sin väg
jag har fått panik eller mamma ångest. jag ser inte mig själv som mamma. jag tror att det finns en kurs som ska lära än det eller något men jag har missat info om den. JAG VET INTE HUR JAG SKA HITTA DEN KURSEN =( "så blir du den bra mamma på 15 min"
som ni vet var jag och fika med mammor och barn i går. det var jätte mysigt men det har något som jag inte har det är mammor. nu menar inte jag att det har sina barn på utsidan och kan gosa med dom =) utan det har de här vi älskar våra barn blicken och vi förstår vad våra barn vill ha. så otroligt underbart tror ju att jag kommer också få det sen.
men alla frågar hur det känns att jag ska få barn. jag ser lixom inget barn än. jag ser en elefant där inne eller en pansarvagn som kör runt. när det är pansarvagnen gör det ondare än elefanten. elefanten buffar bara.
prata med min kollega och sa jag kommer inte förstå vad mitt barn vill ha. hon sa bara jo angelica det kommer du det lär du dig fort. föresten är du varn att ta hand om människor och det kan ju inte heller prata.
vad säger jag då. jo
- MITT BARN KAN INTE TECKENSPRÅK. det kan ju de ja jobbar med bara röra lite på händerna så säger det ord.
eller ännu värre tänk när han är runt 14 år eller tidigare allt börjar ju så tidigt nu förtiden. kanske redan 11 år ålder. när han ska vara blöjraggare, eller nynazist eller en deppig svartklädd sak som ska göra allt som jag har gjort som jag inte alls vill att han ska göra.
eller när ska jag förstå att det är en liten jag kommer få, och inte alls ett barn som är lika stor som selma som kan sitta och nästan gå.
eller i alla mina drömar är barnet runt 5.7 år. jag vill inte längre att den ska bo i magen till han blir 60 år. är rädd att han har hört att jag har sagt det och förstår vad det betyder.
jag vet jag fjontar mig bara. men har ändå panik jag kan inte se mig som min mamma hon är ju en mamma hon oroar sig hela tiden, tycker om än nästan hela tiden. men kommer kankse med tiden.
sen kommer dåligt samvete tankarna. DET ÄR BARA JAG SOM TÄNKER SÅ HÄR. alla vet allt redan innan deras barn är födda. jag vet också att det inte är så.
men skönt att skiva av sig ändå. nu blir det kina mat i stället. ;) tack för mig
3 kommentarer:
Men du, damen, ta det lugnt! :-) kvinnor har fått barn i urminnes tider, både planerade, oplanerade och vissa har inte ens vetat om det, och de har varit fantastiska mammor, och det kommer du också att bli.
Man får inte 'blicken' förens barnet är ute tror jag, när du ser vad du burit runt på i nio månader. Och som alla andra säger, man lär sig vad barn vill, både sitt eget och andras, när man väl lära känna det :-) och i början så betyder all gråt så gott som: sova, mata eller har bajsat, så du lär inte behöva något teckenspråk! ;-) Slappna av nu och njut av de sista dagarna med bebisen i magen :-) kram!
Gelic.. Allt löser sig! tror du jag kände mig som en mamma när ja väntade Amanda? nää! Det tog ett litet tag innan man kommer in i den rollen.
Det tar en stund o lära känna en bebis men sen kommer d gå som på rälls!
Allt kommer gå bra! Va inte så orolig!
Vill bara gratulera dig till att du tänker precis likadant som 99% av alla andra blivande mammor gör precis före förlossningen.För precis samma tankar som du har nu hade jag fram tills dess att jag fick ungen på bröstet första gången. Så det här inlägget var ungefär som att läsa mina egna tankar de sista dygnen innan förlossningen drog igång.
Tror det är fullt normalt att tänka så som du gör, för nu när förlossningen är så nära så blir ju allt en verklighet.
Så oroa dig inte, du kommer bli den bästa mamman som ditt barn kan få =)
Skicka en kommentar